Ölstilar

Inom ölvärlden finns det många olika stilar som skiljer sig mycket mellan varandra när det kommer till smak och doft. Det finns ingen dryck som har ett så brett spektra i olika typer och stilar som just öl. Det kan vara beska, fruktiga, knäckiga, chokladiga, alkoholvärmande, söta, torra, salta, syrliga och funkiga toner.

För att hålla dem isär delas öl in i olika ölstilar och här nedan hittar du en lista på de stilar du troligtvis kommer att stöta på när du köper öl.

Klicka på respektive ölstil för att komma till Systembolagets specifika sortiment för sorten.

Amber Ale

Altbier – En tysk ölstil som härstammar från den tyska staden Düsseldorf.
Den är rödbrun till svart i färgen och har en mycket besk och jordig karaktär med en ton av karamell och knäck.

Amerikansk Pale Ale (APA) – Ale brygd på pale ale malt, möjligtvis med en liten gnutta karamellmalt. Fruktig och aromatisk med tydliga drag av citrus och tropisk frukt. Alkoholhalten brukar ligga på 4–5 volymprocent

Barley wine – Maltig och alkoholstark ale med rötter i både Storbritannien
och USA. Britternas brukar vara maltiga medan amerikanarnas har stor karaktär både av humle och knäckig malt. Alkoholhalten är sällan under 9 volymprocent.

Belgisk pale ale – Den kan vara allt från halmgul till rödbrun där fokus främst ligger på maltigheten. I dag har dock en del moderna bryggerier i Belgien valt att tillsätta rejäla mängder humle i de ljusa varianterna. Alkoholhalten ligger runt 5–6 volymprocent, och den säregna belgiska jäststammen ger en fruktig (estrig) och kryddig (fenolisk) karaktär.

Belgisk wit – Belgisk veteöl kallas för wit och bryggs på stora mängder omältat vete. Men det som gör den unik är kryddningen som består av koriander och pomerans och det är i synnerhet koriandern som sätter smaken. Det är i regel en fräsch och frisk öl.

Berliner weisse – Syrligt veteöl som får sin syra av att man tillsätter mjölksyrebakterier eller sänker pH:et i mäsken. Härstammar från Berlin och fanns länge i princip bara där men i början av 2010-talet blev det en mycket populär stil i Florida, USA och i dag bryggs den av flera mikrobryggerier runt om i världen. Den är ofta smaksatt och det är ganska ovanligt att hitta en ren berliner weisse. Originalet från Berlin serveras tillsammans med koncentrerad saft som man själv blandar i. Alkoholhalten ligger mellan 3–5 volymprocent.

Bière de garde – Man kan säga att bière de garde är fransmännens motsvarighet till belgarnas saison. Ölen innehåller inte mycket humle utan det är den värmande alkoholen och ljusa malten som står för den brödiga smaken. Påminner lite om tysk bock.

Bitter eller Engelsk Pale Ale – Tveklöst det vanligaste ölet i Storbritannien. Till skillnad från namnet så är en bitter inte särskilt besk utan den är snarare knäckigt maltig med en balanserad och örtig humlekaraktär. Färgen kan vara allt från lejongul till mörkt kopparfärgad. Alkoholstyrkan ligger på allt mellan 3,5–5 volymprocent.

Black IPA eller Cascadian Ale

Blonde – En något förvirrande stilbeteckning som ibland enbart används för att påvisa att ölet är ljust. En riktig blonde är tämligen lagerlik i karaktär men på grund av den belgiska jäststammen som används så får den en kryddig och fruktig karaktär som ibland kan dra åt kryddnejlka och skumbanan. Men ibland kan öl som heter blonde vara välhumlade och då används namnet enbart för att påvisa att ölet är ljust. Med andra ord kan man inte riktigt lita på stilbeteckningen.

Bock – Bock är tyskt lageröl som skapades i Einbeck på 1300-talet och är känd för sin kraftigt brödiga maltighet. En bock är i regel minst 6,5 volymprocent och sträcker sig upp till runt 7,5 volymprocent. Den kan både vara ljus eller mörk, där de mörka har mer rostade toner.

Brown ale – En av de äldsta ölstilarna som finns i dag och fick sitt namn efter den rostade maltsorten brown malt. Kan vara allt från kopparfärgad till rödbrun till färgen. Kan vara både knäckigt karamellig och så rostad att det nästan påminner om en porter. Det finns även amerikanska varianter med tydligare humlekaraktär, men fortfarande med knäckig maltbas.

Bruin – Som en mörkare variant av blonde, som finns beskriven tidigare. Även denna är lagerlik i sin karaktär men betydligt kryddigare och fruktigare. Används även som ett sätt att beskriva färgen på öl, snarare än stil.

Böhmisk (Tjeckisk) pilsner – Tjeckisk lager som är anfadern till det första ljusa lagerölet vilket skapades år 1842. En böhmisk pilsner är inte lika utjäst som en tysk pils vilket gör att man får en eftersmak av smörkola, så kallad diacetyl.

California common och cream ale – En udda ölstil från Kalifornien som även går under namnet steam beer. Detta är en hybrid mellan ale och lager då man jäser med en lagerjäst i rumstemperatur. Humlekaraktären är viktig men ska vara fint balanserad med malten. Gyllengul till kopparfärgad. Cream ale är också en amerikansk ölstil, men alltid ljus som en vanlig lageröl. Detta är också en hybrid men här är det istället en alejäst som har jäst kallt, eller åtminstone svalt.

Černé och tmavé – Varianter av mörk tjeckisk lager där den första är torr och stram medan den andra är söt och fyllig. Tmavé är i regel lite alkoholsvagare.

Dampfbier – En gammal tysk ölstil som brukade kallas fattigmansveteöl. Veteöl bryggdes enbart på hoven eftersom vete var så dyrt och på landsbygden bryggdes veteöl med kornmalt istället. Gemensamt är dock veteölsjästen som ger toner av skumbanan.

Dortmunder – Tysk ljus lageröl skapad i den tyska staden Dortmund vars vatten är rikt på sulfatjoner och karbonater vilket ger de ljusa lagerölen mustig beska, trots att inte mycket humle används.

Dubbel – Dubbel är en belgisk ölstil som har bryggts sedan Medeltiden. Det var däremot trappistklostret Westmalle som gjorde stilen kommersiell på 1800-talet. En dubbel är brun eller mörk rödbrun men färgen kommer inte från malten utan istället från mörkt kandissocker. Smaker som bränt socker och sirap är vanlig. Men även en stor fruktighet som drar åt skumbanan.

Dubbelbock – En ölstil som härstammar från bockölet men som skapades i Bayern, Tyskland, på 1600-talet av benediktinermunkar. Eftersom munkarna inte fick äta under fastan ville de ha en näringsrik dryck. Rödbrun till mörkbrun i färgen och minst 7,5 volymprocent stark. Väldigt fyllig och brödig med kraftig maltkaraktär med tydliga drag av torkad frukt och sirap. Finns både mörka och ljusa varianter.

Dubbel India Pale Ale (DIPA) – Härstammar från india pale ale (IPA) men betydligt torrare och mer humlekaraktär. Bör inte ligga under 8 volymprocent. En del tror att det är en ny ölstil men faktum är att en IPA på 1800-talet kunde var i samma alkoholhalt. I dag är stilen mer vanlig med amerikanska humlesorter med tydlig karaktär av citrus, tallbarr och tropisk frukt.

Dunkel

Dunkelweizen – Sydtyska veteöl är kända för sin fyllighet och tydliga karaktär av kryddnejlika och skumbanan som kommer från jästen. Ett mörkt veteöl har också dessa attribut men på grund av de mörka maltsorterna som ingår finns även en kompletterande ton av knäck och choklad.

Eisbock – Ett bocköl i grunden som man fryser för att kunna avlägsna vatten och på så sätt göra ölet mer koncentrerat både i smak och alkoholstyrka. Sällan svagare än 8 volymprocent och oftast mycket söta och kraftiga drag av sirap och torkad frukt.

ESB (Extra Special Bitter)

Faro

Foreign stout – En stout av det starkare slaget, runt 7 volymprocent. Den är betydligt syrligare och mer bränd än en vanlig stout. Väldigt vanligt i Afrika.

Golden Ale/Blonde Ale

Gose – Veteöl från den tyska staden Leipzig i vilken salt tillsätts under koket. Ölen var ursprungligen naturligt salt av vattnet från stadens lokala flod Gose som hade höga halter av natrium (salt) då den rann från saltrika grottor i bergen. I dag tillsätts salt som kryddning.

Helles

Imperial porter – Brukar kallas baltisk porter och underjäst, det vill säga jäst kallt precis som ett lageröl. Är ofta väldigt fruktig och karamellig, snarare än rostad.

Imperial stout – Kraftig stout som sällan är svagare än 8 volymprocent. Tydliga drag av rostat kaffe, choklad och torkad frukt. Vinner ofta på att lagras.

India pale ale (IPA) – Finns två olika typer, den brittiska och den amerikanska. Den brittiska är besk och har en tydlig karaktär från malten i form av knäck och karamell men också marmelad från den brittiska örtiga humlen. Den amerikanska är betydligt fruktigare med drag av citrus, tallbarr eller tropisk frukt. En liten maltton finns också, men mest som ett komplement. Kan vara allt från 5 till 8 volymprocent.

Irish Ale

Kellerbier, zwickel och landbier – Beteckningar som kan dyka upp på tyska lageröl och den enkla förklaringar är att detta helt enkelt är ofiltrerade lageröl där både maltighet och humlebeska är närvarande. Kellerbier är vanligast och brukar även ha en del drag av svavel.

Kölsch – Medan altbier har sina rötter i den tyska staden Düsseldorf kommer kölsch ifrån grannstaden Köln. Kölsch är ett överjäst öl som lagras som ett underjäst öl, det vill säga det jäser varmt men lagras kallt. Kölsch är ljus till färgen och påminner mycket om ett lageröl men har ofta en återhållsam men påtaglig honungssötma. Kölsch är ett skyddat namn inom EU och det är bara bryggerier i och runt omkring Köln som får skriva kölsch på etiketten. Om den bryggs utanför står det ofta german ale eller ”inspirerad av den tyska ölstilen från Köln”.

Lambik utan frukt, Lambik med frukt eller gueuze – Denna typ av öl är spontanjäst, eller vildjäst som det också heter. I en lambik tillsätts inte uppodlad jäst utan jästen kommer från bakterier och organismer som finns naturligt i luften, från bryggeriets inredning och träfaten som ölet lagras i. En lambik lagras minst 1 år men kan även lagras upp till 4 år i ett och samma fat. Det finns även fruktlambik och då tillsätts frukt eller bär när ölet lagras där de skapar en slags efterjäsning. En gueuze är blandad lambik där 1-, 2- och 3-årig lambik blandas för att skapa önskad smak och även bilda en naturlig kolsyra. En lambik är mycket syrlig och torr samt har toner av stall och läder.

Lichtenhainer

Mild – Är en av de första alesorterna som skapades i Storbritannien. Finns både som dark (mörk) och pale (ljus) men den mörka varianten är betydligt vanligare. Medan den mörka kan vara både karamellig och rostad är den ljusa mer kakig och lite svagt karamellig. En mild är oftast alkoholsvag, sällan över 4,5 volymprocent. Humlen är försumbar medan malten har den viktiga funktionen att ge fyllighet.

Milk stout – En stout där man tillsätter laktos under koket. Laktos är ett socker som öljäst inte kan bryta ner och därför ger det en fyllig karaktär till det färdiga ölet med en stor munkänsla. Senaste året har det dykt upp flera imperial milk stout på marknaden.

Modern lager – En ölstil som uppkommit de senaste decennierna och är ett lageröl med humlen i fokus. Oftast används amerikansk eller nyzeeländsk humle. Kan vara både ljus och mörk. Münchner helles och Münchner dunkel – Tyskt lageröl med rötter i den bayerska staden München. Detta är ett maltigt och fylligt lageröl. Skulle man fråga efter en lager i Tyskland skulle man med största sannolikhet få en helles. Finns även som mörk variant och heter då Münchner dunkel och då är det mer fokus på brödigheten och även lite toner av mörk sirap.

Märzen – Kallas även för festbier men originalnamnet kommer av att man förr i tiden bryggde det i mars (ty. märz) för att sedan lagras i iskalla alpgrottor fram till oktober och den årliga oktoberfesten. Kan både vara ljus och svagt bärnstensfärgad. Oftast fyllig och brödig med en ton av karamell. Märzen är det öl som bryggarna i England hämtade inspiration från när pale ale/IPA togs fram.

New England IPA (NEIPA) – En variant av IPA som har blivit allt vanligare. Brukar benämnas som juicig vilket innebär att det är mycket humlesmak och arom, men knappt någon beska. Väldigt fruktig. Härstammar från regionen New England på den amerikanska nordöstkusten.

Oatmeal stout – Stout där havre används, både omältat och mältat, för att ge en gräddig och krämig munkänsla. Porter och stout – Ibland är det svårt att skilja på porter och stout. Men för att förenkla det hela så kan man säga att en porter är fyllig och söt med toner av choklad medan en stout är torr och har tydlig rostad karaktär, ungefär som kaffe. Nu är inte alla bryggerier så noga med definitionerna så man kan mycket väl stöta på porter som är torra och rostade och stout som är chokladiga och lite sötare.

Old Ale

Polotmavý

Session IPA – Session är ett samlingsnamn för lättdruckna öl som oftast är svaga så att man kan dricka flera av dem. Session IPA dök upp som begrepp i början av 2010-talet och är helt enkelt en svagare IPA men där beskan är ännu mer markerad. Alkoholhalten är sällan över 5 procent.

Quadrupel eller mörk stark belgisk ale – Mörk stark belgisk ale är framtagen av trappistklostren La Trappe (Nederländerna), Rochefort, Achel och Westvleteren. De hade alla fyra en ölstil som var starkare, kraftigare och framförallt mörkare än tripeln och då behövdes ett namn. Det är dock bara La Trappe som använder det i dag. Den är kopparfärgad till mörkbrun i färgen och har sällan en alkoholhalt under 10 volymprocent. Stor fruktighet, torkad frukt och anis dominerar smaken.

Red ale och amber ale – Det finns både brittiska, irländska och amerikanska varianter. I USA är det de citrusbetonade humlesorterna som står för kalaset medan de som är bryggda på Irland och i Storbritannien är maltigt karamelliga och fylliga. Det de har gemensamt är den rödskimrande färgen som kommer av maltkombinationen. Det finns även specifika maltsorter som ger just den röda färgen.

Röd flamländsk ale och oud bruin – Belgiska överjästa suröl där man tillsatt mjölksyrebakterier under lagringen som ger den säregna sura smaken som påminner om HP-sås och vinäger. Röd flamländsk ale lagras på ekfat medan oud bruin lagras i ståltankar. Även ekfaten ger ölet sin sura karaktär.

Rököl – Mer känd under det tyska namnet rauchbier efter stilen som härstammar från den Bayerska staden Bamberg. Namnet kommer av att man använder rökmalt (malt som har torkats över öppen eld) och då får en ölet distinkt rökkaraktär. De flesta rauchbier är underjästa lageröl med det förekommer även som överjästa ale också.

Saison – En belgisk ölstil som blivit mycket populär de senaste åren. Kan vara allt från 3 till 9 volymprocent. Färgskalan varierar från halmgul till kopparfärgad. Ölen får sin säregna karaktär av en särskild jäst som kan jäsa så varmt som upp till 30 grader. Smaker som brukar dominera är en stor fruktighet i form av apelsin eller citron som kommer från humlen. Dessutom finns det alltid en tydlig pepprig kryddighet från jästen. Det är inte heller ovanligt att saison kryddas eller smaksätts men en ”riktig” saison ska vara ren.

Schwarzbier – Tyskt mörkt lageröl som påminner väldigt mycket om porter. Lättdrucken med tydliga toner av sirap och bränt socker. Kan även vara lite rostad, men inte alla sorter.

Skotsk 70/- – Klassisk svag skotsk ale och väldigt maltbetonad och fyllig trots sin blygsamma alkoholhalt som aldrig överskrider 4 volymprocent. Karamell och knäck dominerar. Siffran syftar på hur många shilling en tunna av ölet kostade förr, vilket också avslöjade alkoholhalten. 70/- var således billigare och alkoholsvagare än en 80/-.

Skotsk 80/- – Den lite starkare ”eighty shilling” är också tydligt maltig även om ett lite humlekomplement kan finnas i aromen. Här är det snarare choklad och torkad frukt som står står för smakerna. Sällan starkare än 5,5 volymprocent.

Skotsk 90/- – Går under flera namn som strong scottish, scotch ale och wee heavy. Stor munkänsla och väldigt fyllig. Vinös och knäckig. Kan även ha en del choklad och torkad frukt. Alkoholhalten ligger på 6 volymprocent och uppåt.

Strong Ale

Sydtysk veteöl – Sydtysk veteöl härstammar från Bayern och innehåller minst 50 procent vetemalt. Smak och doft domineras av skumbanan och kryddnejlika som kommer från jästen i kombination med vetet. Bör drickas i stora hög pokalglas för att smakerna ska komma till sin rätt.

Tripel – En ölstil skapad av det belgiska trappistklostret Westmalle. Är i regel mycket torr men ändå maltig. Kan ha toner av mandel och marsipan. Kryddigheten är också en stor smakgivare. Alkoholhalten ligger oftast mellan 8 och 12 volymprocent och en tripel innehåller strösocker eller druvsocker, oftast uppemot en fjärdedel av den totala maltmängden. Tack vare sockret är den förvånansvärt lättdrucken trots den höga alkoholhalten.

Tysk pils – Beställer du en pils eller pilsner i Tyskland så är det detta du får. Den är mycket ljusare än den böhmiska pilsnern och betydligt beskare, nästan stram och gräsig. Den är också mer utjäst än den tjeckiska vilket bidrar till stramheten.

Weizenbock – En starkare variant av det sydtyska veteölet. Kan vara både ljus eller mörk. I de ljusa dominerar skumbanan och kryddnejlika medan de mörka har mer karaktär av karamell från malten.

Wiener – En bärnstensfärgad lager som härstammar från Österrike och aldrig riktigt slog igenom eftersom den lanserades samtidigt som den mäkta populära ljusa lagern. Wienerölet får sin säregna färg och lätt brödiga smak från wienermalten. Wieneröl från USA och Mexiko innehåller även små mängder rostad malt, vilket gör dem mer rödbruna.